taxonomiförordningen – för en hållbar utveckling

För att bidra till hållbar utveckling och nå de uppställda målen i Parisavtalet har EU lanserat en handlingsplan för finansiering av hållbar tillväxt med nya och uppdaterade regelverk. Regelverket ställer krav på att hållbarhet ska beaktas i större utsträckning och har som syfte att skapa enhetliga klassificeringar och ökad transparens så att kapital styrs mot mer hållbara alternativ.

Mot bakgrund av detta har EU tagit fram ett gemensamt klassificeringssystem, den så kallade taxonomin, som syftar till att hjälpa investerare att identifiera miljömässigt hållbara ekonomiska verksamheter.

Vad är en taxonomi?

Taxonomin är ett viktigt verktyg för att nå EU:s klimatmål och är avsedd att fungera som en gemensam definition av vad som är ”hållbart”. Med hjälp av taxonomin kan investerare och företag därmed lättare identifiera och bedöma miljömässigt hållbara investeringar och verksamheter. Förhoppningen är att taxonomin ska främja flödet av kapital till hållbara sektorer i behov av finansiering. EU har gemensamt kommit fram till att investeringar i en större uträckning måste styras mot mer hållbara projekt och verksamheter och som en del i detta arbete har EU bland annat tagit fram den s.k. Taxonomiförordningen.

Taxonomiförordningen, som antogs i juni 2020, är en ramreglering för att avgöra vilka ekonomiska verksamheter som ska anses vara miljömässigt hållbara inom taxonomin. Tanken är att den ska ligga till grund för framtida standarder och märkning av hållbara finansiella produkter. På så sätt ska förordningen fungera som en grundförutsättning för investerare, företag och beslutsfattare att utifrån gemensamma definitioner bedöma vad som klassas som en hållbarbar investering.

Taxonomiförordningen utgör tillsammans med Disclosureförordningen ett kompletterande regelverk till de krav på hållbarhetsrapportering som ställs upp av EU-direktivet om icke-finansiella rapporter (the non-financial reporing directive) (”NFRD”) som kom i 2014. NFRD ställer upp krav för vissa företag att ta fram hållbarhetsrapporter som innehåller en redogörelse för olika hållbarhetsfaktorer (s.k. ESG-faktorer), som t ex miljörelaterade aspekter, sociala och personrelaterade frågor, respekt för mänskliga rättigheter samt bekämpning av korruption och mutor.[1]

Taxonomiförordningen fastställer däremot kriterier för att avgöra vilka ekonomiska verksamheter som ska anses vara miljömässigt hållbara. Det innebär att ett stort antal företag måste bedöma graden av miljömässig hållbarhet inom sin verksamhet och sina finansiella produkter. För att möjliggöra bedömningen av graden ”miljömässig hållbarhet” måste hållbarheten granskas med utgångspunkt i de aktiviteter som de underliggande investeringarna finansierar.

Vilka omfattas?

Finansinspektionen klargjorde nyligen att det är kriterierna i NFRD som reglerar vilka företag det är som omfattas av Taxonomiförordningen. Det är alltså inte årsredovisningslagen (ÅRL) som man tidigare trott. Klargörandet innebär att det är stora företag av allmänt intresse (PIE) i överensstämmelse med EU:s definition om fler än 500 anställda som är redovisningsskyldiga enligt taxonomin. Företag som är av allmänt intresse definieras och följer av revisorslagen (2001:883). Utöver icke-finansiella bolag har Sverige också valt att omfatta vissa mindre finansiella aktörer, så som försäkringsförmedlare och värdepappersbolag.

Vad gäller?

För att anses som en miljömässigt hållbar ekonomisk verksamhet måste den ekonomiska verksamheten uppfylla fyra kriterier, som samtliga måste vara uppfyllda, nämligen att den

1. bidrar väsentligt till ett eller flera av miljömålen;
2. inte avsevärt skadar något av miljömålen;
3. utförs i överensstämmelse med sociala minimigarantier; och
4. överensstämmer med vissa specificerade tekniska granskningskriterier.

De sex miljömålen som verksamheten ska bidra till är

1. Begränsning av klimatförändringar,
2. Anpassning till klimatförändringar,
3. Hållbar användning och skydd av vatten och marina resurser,
4. Övergång till en cirkulär ekonomi,
5. Förebyggande och kontroll av föroreningar,
6. Skydd och återställande av biologisk mångfald och ekosystem.

För att verksamheten sedan ska klassificeras som miljömässigt hållbar krävs alltså att den bidrar väsentligt till ett eller flera av de fastställda miljömålen samtidigt som den inte får orsaka betydande skada på något av de övriga miljömålen, samt att den uppfyller vissa minimikrav inom hållbarhet.

Varför en taxonomi?

Anledningen till att man valt att innefatta taxonominödvändiga uppgifter i företags hållbarhetsrapportering, och kräva att informationen om detta tillgängliggörs, är dels då uppgifterna utgör centrala resultatindikatorer för taxonomin, dels då uppgifterna utgör ett informativt bedömningsunderlag för investerare som vill att deras investeringar bidrar till uppfyllandet av EU:s miljömål.

Förhoppningen är att taxonomin ger ringar på vattnet i hela investeringskedjan då den strävar efter att påverka ett stort antal företag vars värdepapper ingår i de aktie- och obligationsfonder som omfattas av lagkravet. Förhoppningen är också att mindre företag väljer att, för att kunna konkurrera med de större företagen, förhålla sig till de olika hållbarhetskriterierna för att i sin tur också vara eftertraktade för investerare.

Mot ovan följer fyra skäl till varför företag borde anpassa sitt hållbarhetsarbete utifrån EU:s klimatmål och i linje med Taxonomiförordningen.

1. Bedöma och kommunicera företagets hållbara påverkan på aktiviteter
2. Skapar motståndskraft / förebyggande åtgärder
3. Tillgången till information
4. Anseende och risk management

Att bedöma verksamheten utifrån taxonomins klassificeringssystem ger företagen en ökad förståelse för vad som anses som hållbar påverkan av olika ekonomiska aktiviteter. På så sätt kan företagen själva bedöma vilken förbättring som måste ske. Effekten blir inte bara att den ekonomiska aktiviteten anpassas mer efter miljömålen, utan även insikten i företagets eget hållbarhetsarbete ökar och kan fungera som en guide för hur beslutsfattandet kan utvecklas för att skapa mer hållbara metoder.

En viktig del i företagens arbete framåt är att vara motståndskraftiga. Genom förebyggande åtgärder skapas övergripande beredskap som lindrar viss osäkerhet, vilket längre fram kan höja företagets totala värde, t.ex. dess aktier och obligationer. Anpassar sig företagen till taxonomin kan de identifiera potentiella faror, mäta exponeringen och fastställa övergripande sårbarhet.

Genom att anpassa verksamheten till miljömålen kan företagen även säkerställa att vissa initiativ eller program inte oplanerat ökar sårbarheten för en viss fara. Det kan även öka möjligheten att göra framtida utvecklingsprogram mer motståndskraftiga för klimatförändringar och dess tillhörande risker. Med andra ord identifieras vilka möjligheter som finns att tillgå och hur dessa verkligen nyttjas.

Att redovisa hållbarheten i företagets underliggande aktiviteter kan förbättra investerings- och finansieringsmöjligheterna. Önskar man investera mer i ”green deals” så är dessa lättare att identifiera eftersom sådan information blir mer tillgänglig. Likaså lär en anpassning till taxonomin minska riskerna i företagens leveranskedjor genom användningen av taxonomins gemensamma ”hållbarhetsspråk” med tydliga kriterier för vad som är att anse som miljömässigt hållbart. Även störningar kan minskas och/eller mildras samtidigt som leveranskedjans motståndskraft kan öka.

Att offentliggöra företagets förhållningssätt och ”action plan” ökar även företagets exponering eftersom man delar med sig av känslig och detaljerad information rörande företagets faktiska miljöpåverkan och hållbarhetsarbete. Att offentliggöra så privat information angående företagsekonomiska aktiviteter kan komma att påverka företagets rykte och bli avgörande för positiv eller negativ publicitet. Många gånger är företagets anseende dess viktigaste tillgång och allmänhetens uppfattning kan direkt påverka företagets intäkter.

Avslutande kommentarer

På det hela taget är det viktigt att komma ihåg att taxonomin inte enbart innefattar compliancearbete. Taxonomiförordningen ger också finansinstitut investeringsportföljer som är mer motståndskraftiga för fluktuationer och mer i linje med vad man i framtiden önskar eftersträva för att skapa ett miljömässigt, hållbart samhälle. Eftersom EU:s marknad är så pass omfattande, lär Taxonomiförordningen även påverka aktörer utanför EU som erbjuder finansiella produkter inom EU.