Arbetsmiljöverket har beslutat om en ny föreskrift om organisatorisk och social arbetsmiljö (AFS 2015:4) som träder i kraft den 31 mars 2016. Den gäller i samtliga verksamheter där arbetstagare utför arbete för arbetsgivarens räkning. Föreskriften innehåller föreskrifter och allmänna råd om kunskapskrav för chefer och arbetsledare, mål, arbetsbelastning, arbetstidens förläggning och kränkande särbehandling.
Bakgrund
Föreskriften om organisatorisk och social arbetsmiljö ingår som en del i arbetsgivarens systematiska arbetsmiljöarbete. Det finns sedan tidigare regler gällande den organisatoriska och sociala arbetsmiljön, men med den nya föreskriften har dessa regler samlats och förtydligats. Föreskriften innehåller både föreskrifter och allmänna råd om tillämpningen av föreskrifterna, och ersätter Arbetarskyddsstyrelsens;
- allmänna råd (AFS 1980:14) om psykiska och sociala aspekter på arbetsmiljön,
- föreskrifter (AFS 1990:18) om omvårdnadsarbete i enskilt hem, och
- föreskrifter (AFS 1993:17) om kränkande särbehandling i arbetslivet.
Syftet med föreskriften är att främja god arbetsmiljö och förebygga risk för ohälsa på grund av organisatoriska och sociala förhållanden i arbetsmiljön. Brister i den organisatoriska och sociala arbetsmiljön orsakar ohälsa hos många arbetstagare i Sverige. Antalet anmälda arbetssjukdomar som bedöms bero på sådana brister, har ökat med drygt 70 procent sedan 2010. Arbetsgivare behöver därför prioritera arbetsmiljöarbetet i större utsträckning än tidigare; för arbetstagarnas skull men också för arbetsgivarens egen skull samt för samhället i stort, där samtliga vinner på att arbetstagare bibehåller god hälsa.
Organisatorisk och social arbetsmiljö
Föreskriften gäller i samtliga verksamheter där arbetstagare utför arbete för arbetsgivarens räkning. Med arbetsgivare likställs de som hyr in arbetskraft. I föreskriften definieras organisatorisk arbetsmiljö som villkor och förutsättningar för arbetet som inkluderar ledning och styrning, kommunikation, delaktighet och handlingsutrymme, fördelning av arbetsuppgifter samt krav, resurser och ansvar. Vidare definieras social arbetsmiljö som villkor och förutsättningar som inkluderar socialt samspel, samarbete och socialt stöd från chefer och kollegor.
Av regler om systematiskt arbetsmiljöarbete i arbetsmiljölagen och i Arbetsmiljöverkets föreskrift om systematiskt arbetsmiljöarbete (AFS 2001:1), följer att arbetsgivare regelbundet ska undersöka och bedöma vilka risker som kan förekomma i verksamheten. Av dessa regler följer vidare att arbetsgivare ska vidta åtgärder för att komma till rätta med riskerna. Föreskriften om organisatorisk och social arbetsmiljö innehåller regler och allmänna råd om särskilda krav på kunskaper och mål samt om särskilda organisatoriska och sociala faktorer som omfattas av det systematiska arbetsmiljöarbetet. Föreskriften innehåller i huvudsak följande punkter.
Kunskaper:
- Arbetsgivaren ska se till att chefer och arbetsledare har kunskaper i hur man förebygger och hanterar ohälsosam arbetsbelastning och kränkande särbehandling. Arbetsgivarens ska vidare se till att det finns förutsättningar att omsätta dessa kunskaper i praktiken.
Mål:
- Arbetsgivaren ska ha mål för den organisatoriska och sociala arbetsmiljön. Arbetsgivaren ska vidare ge arbetstagarna möjlighet att medverka i arbetet med att ta fram målen och se till att arbetstagarna känner till dem.
- Arbetsgivaren bör ha en tydlig strategi för arbetet med att uppnå målen. Målen ska dokumenteras skriftligt i verksamheter med minst tio arbetstagare. Målen bör ta sin grund i och vara förenlig med verksamhetens arbetsmiljöpolicy.
Arbetsbelastning:
- Arbetsgivaren ska se till att de arbetsuppgifter och befogenheter som tilldelas arbetstagarna inte ger upphov till ohälsosam arbetsbelastning. Det innebär att resurserna ska anpassas till kraven i arbetet. Med ohälsosam arbetsbelastning menas att kraven mer än tillfälligt överskrider resurserna.
- Arbetsgivaren ska se till att arbetstagarna känner till bl.a. vilka arbetsuppgifter de ska utföra och vilka resultat som ska uppnås med arbetet, hur arbetsuppgifterna ska utföras och vilka arbetsuppgifter som ska prioriteras när tiden är knapp. Arbetsgivaren ska vidare se till att arbetstagarna känner till vem de kan vända sig till för att få hjälp och stöd med att utföra arbetsuppgifterna.
Arbetstidens förläggning:
- Arbetsgivaren ska vidta de åtgärder som behövs för att motverka att arbetstidens förläggning leder till ohälsa hos arbetstagarna. Arbetsgivaren bör särskilt uppmärksamma möjligheterna till återhämtning.
Kränkande särbehandling:
- Arbetsgivaren ska klargöra att kränkande särbehandling inte accepteras i verksamheten. Arbetsgivaren ska vidta åtgärder för att motverka förhållanden i arbetsmiljön som kan ge upphov till kränkande särbehandling. Klargörandet kan lämpligen göras skriftligen i en policy.
- Chefer och arbetsledare har ett särskilt ansvar när det gäller att förebygga, uppmärksamma och hantera kränkande särbehandling. Exempel på förhållanden i verksamheten som är viktiga att vara uppmärksam på är konflikter, arbetsbelastning, arbetsfördelning, förutsättningar för samarbete och konsekvenser av förändringar.
- Arbetsgivaren ska se till att det finns rutiner för hur kränkande särbehandling ska hanteras. Av rutinerna ska det framgå vem som tar emot information om att kränkande särbehandling förekommer, vad som händer med informationen, vad mottagaren ska göra samt hur och var de som är utsatta snabbt kan få hjälp. Rutinerna ska göras kända för alla arbetstagare.
Arbetsmiljöverket utövar tillsyn över att föreskriften om organisatorisk och social arbetsmiljö följs. Tillsynen inriktas på att bevaka att arbetsgivaren planerar och bedriver sin verksamhet så att arbetsmiljökraven tillgodoses. Arbetsmiljöverket får besluta om de förelägganden eller förbud som behövs för att föreskriften ska följas. Sådana beslut kan förenas med vite.
VILL DU VETA MER? KONTAKTA GÄRNA OSS PÅ MORRIS LAW.
ROGER WIER
Partner, Advokat
Telefon: +46 10 722 36 03
Mobil: + 46 727 36 70 70
E-post: roger.wier@morrislaw.se
