AD 2017 nr 38
I målet var ostridigt att en redovisningskonsult, som tidigare hade varit anställd hos PwC, hade brutit mot en klausul om värvningsförbud av kunder. Klausulen gällde under två år efter att anställningen upphörde och värvningsförbudet avsåg kunder som handlagts vid PwC:s kontor i Lund. Fråga i målet var bl.a. om klausulen var oskälig enligt 38 § avtalslagen.
Tingsrätten fann att klausulen ”inte endast marginellt” begränsade konsultens möjligheter att bedriva yrkesverksamhet. Eftersom PwC inte kompenserat konsulten för denna begränsning, var klausulen oskälig och skulle därför inte tillämpas. AD fann dock att klausulen ”endast i mindre utsträckning” begränsade konsultens möjligheter att bedriva yrkesverksamhet. AD lyfte bl.a. fram att Lund ligger i en storstadsregion, varför det borde finnas goda möjligheter för konsulten att hitta nya kunder och arbetsgivare i Lund eller någon närliggande ort. I skälighetsbedömningen tog AD även hänsyn till att anställningsavtalet hade ingåtts i nära samband med ett affärsmässigt avtal, där konsulten hade överlåtit sin rörelse till PwC. Klausulen tillkom således som ett led i en affärsuppgörelse snarare än som ett led i ett normalt anställningsförhållande.
Redovisningskonsulten förlorade alltså målet och blev skyldig att betala ett skadestånd till PwC på ca 670 000 kronor för brott mot klausulen om förbud mot värvning av kunder samt skyldig att ersätta PwC för dess rättegångskostnader om totalt ca 680 000 kronor för processen i tingsrätten och AD.
Kommentarer
I målet var det alltså fråga om en klausul om förbud mot värvning av kunder, vilket är en form av konkurrensklausul. En ”klassisk” konkurrensklausul innebär normalt att arbetstagaren åtar sig att under en viss period efter det att anställningen har upphört, inte bedriva verksamhet som konkurrerar med arbetsgivarens verksamhet och inte heller ta anställning hos, eller utföra uppdrag för, någon som bedriver konkurrerande verksamhet med arbetsgivaren. En sådan klassisk konkurrensklausul anses typiskt sett begränsa arbetstagarens möjligheter att bedriva yrkesverksamhet i en sådan omfattning att den tidigare arbetsgivaren måste kompensera arbetstagaren för åtagandet för att klausulen ska anses skälig. Av kollektivavtal (2015 års avtal om konkurrensklausuler mellan Svenskt Näringsliv och PTK som ersatt 1969 års överenskommelse om konkurrensklausuler) och praxis följer att sådan kompensation normalt ska uppgå till 60 procent av arbetstagarens tidigare månadsinkomst hos arbetsgivaren. Kompensationen ska som huvudregel betalas ut varje månad under hela den period som konkurrensklausulen gäller efter det att anställningen har upphört.
Även klausuler om förbud mot värvning av kunder kan i vissa undantagsfall anses begränsa arbetstagarens möjligheter att bedriva yrkesverksamhet i en sådan omfattning att den tidigare arbetsgivaren måste kompensera arbetstagaren för åtagandet för att klausulen ska anses skälig. Det handlar då om fall där klausulen i princip utgör ett ”yrkesförbud” för arbetstagaren. Som exempel kan nämnas revisorer och andra arbetstagare, vars värde på arbetsmarknaden kan vara helt beroende av vilka kunder som han eller hon tar med sig till den nya arbetsgivaren.
I det redovisade målet bedömde tingsrätten alltså att klausulen om förbud mot värvning begränsade redovisningskonsultens möjligheter att bedriva yrkesverksamhet på ett sådant sätt att det i princip var att jämställa med ett yrkesförbud. AD däremot, bedömde att klausulen inte hade en sådan begränsande inverkan för konsulten och nämnde bl.a. att en redovisningskonsult inte har samma personkoppling till kunder som t.ex. en revisor. Genom domen bekräftar AD tidigare praxis på området, där klausuler om förbud mot värvning av kunder som inte kombinerats med någon kompensation till arbetstagaren normalt anses skäliga.
ROGER WIER
Partner, Advokat
Telefon: +46 107 223 603
Mobil: +46 727 367 070
Email: roger.wier@morrislaw.se
EVA FOLKOW
Senior Associate, Advokat
Phone: +46 10 722 36 13
Mobile: +46 738 26 47 79
E-mail: eva.folkow@morrislaw.se
