I ett intressant mål från hovrätten ifrågasätts de avtalade kraven på skriftlighet i en entreprenad. Hovrätten menar att parterna hade ett arbetssätt där kommunikationen skedde antingen muntligen eller via e-post. Detta innebar att det ursprungliga avtalade kravet på skriftlig kommunikation för ÄTA-arbeten hade frångåtts. Entreprenören förlorade därför inte rätt till betalning för utförda ÄTA-arbeten, trots att skriftlighetskraven inte hade följts. Detsamma gällde dock inte för hinder och i den delen fick entreprenören ingen ersättning.
Bakgrund
Svea hovrätts dom den 23 november 2018 i mål T 6895-17
Målet rör mark- och stängselarbeten i en utförandeentreprenad vid en ny lokal i Stockholm som skulle användas av Försvarsmakten. Mellan entreprenören och underentreprenören träffades ett entreprenadavtal där Allmänna bestämmelser för byggnads-, anläggnings- och installationsentreprenader (AB 04) tillämpades. Även vissa administrativa föreskrifter gällde som avtalsinnehåll.
Enligt AB 04 kap. 2 § 6 ska ÄTA som avses i 3 § i samma kapitel (beställda ÄTA) beställas skriftligen innan arbetet påbörjas. Kravet på skriftlig beställning är uppfyllt om beställaren överlämnar ritning eller annan handling som innehåller uppgift om ÄTA-arbete till entreprenören. Även för underrättelser om s.k. likställda ÄTA enligt AB 04 kap. 2 § 4 gäller skriftlighetskrav, om så föreskrivs i kontraktshandlingarna. Detta framgår av AB 04 kap. 2 § 7 tredje stycket.
Både entreprenadavtalet och de administrativa föreskrifterna i entreprenaden innehöll bestämmelser om att kommunikationen skulle vara skriftlig. I föreskrifterna preciserades, och till och med skärptes, kraven på skriftlig kommunikation.
Underentreprenören framställde krav mot entreprenören och begärde ersättning för ett antal ÄTA-arbeten och hinder. Entreprenören menade dock att kraven antingen var preskriberade och/eller att arbetena inte aviserats och beställts enligt avtalets krav på skriftlighet. Enligt underentreprenören var det avtalade kravet på skriftlighet utan betydelse eftersom parterna istället hade ett arbetssätt där kommunikationen skedde antingen muntligen eller via e-post.
Tingsrätten
I tingsrätten godtog domstolen påståendet att parterna frångått kravet i sitt avtal om formaliserad skriftlig kommunikation beträffande ÄTA. Detsamma gällde kravet på att anmäla hinder. Enligt tingsrätten innebar parternas informella arbetssätt att avtalet hade ändrats. Sammanlagt fick underentreprenören därmed rätt till ersättning med ungefär 2,7 miljoner kronor.
Hovrätten
Hovrätten instämde i tingsrättens bedömning att parterna vad gäller ÄTA-arbeten hade frångått skriftlighetskraven. Underentreprenören hade alltså rätt till ersättning för ÄTA i de fall där entreprenören endast invänt att någon skriftlig avisering eller beställning inte förekommit.
Däremot konstaterade hovrätten att ersättningar för hinder till sin karaktär skiljer sig väsentligt från ersättning för utförda ÄTA-arbeten. Enligt hovrätten fick parternas avsteg från skriftlighetskravet gällande ÄTA-arbeten inte någon omedelbar betydelse för hur frågan om hinder skulle bedömas. Hovrätten konstaterade att det inte fanns något exempel på att parterna varit ense om att skriftlighetskravet gällande hinder skulle åsidosättas. Skriftlighetskravet avseende ersättning för hinder kunde därför inte frångås endast på grund av hur parternas agerat i fråga om utförda ÄTA-arbeten.
Hovrättens slutsats blev därför att de avtalade kraven gällande skriftlig kommunikation avseende hinder och tidsförlängning, till skillnad för ÄTA-arbeten, skulle tillämpas. Ersättningen som entreprenören var skyldig att betala till underentreprenören sänktes till drygt 1,5 miljoner kronor.
Slutsats
Det får i entreprenader anses vara relativt vanligt att parterna blir fastlåsta i diskussioner om hur ÄTA-arbeten och hinder egentligen ska beställas eller anmälas och om de avtalade kraven på skriftlighet följts. Särskilt vanligt är det att dessa diskussioner uppstår när parterna i efterhand ska reglera ett antal ÄTA-arbeten eller hinder som man inte har lyckats enas om i samband med att arbetena utfördes. Det är därför positivt att hovrätten bekräftar att ett regelbundet informellt agerande från parterna många gånger kan leda till att avtalets formella skriftlighetskrav inte ska tillämpas.
Vad som däremot kan uppfattas som överraskande är att hovrätten menar att parternas ageranden i fråga om ÄTA-arbeten inte får någon betydelse för hur skriftlighetskraven för hinder ska bedömas. Många gånger hanterar parterna alla typer av avvikelser i en s.k. ÄTA-lista. Även om alla ersättningskrav i listan benämns som ”ÄTA” är det är inte ovanligt att listan innehåller situationer som ur ett rättsligt perspektiv utgör hinder.
Hovrättens dom innebär alltså att man bör vara uppmärksam på om det finns några skillnader i hur ÄTA och hinder hanteras i en entreprenad. Ett informellt kommunikationssätt i den ena kategorin behöver nödvändigtvis inte innebära att skriftlighetskravet gällande den andra kategorin frångås. Att i en sådan situation upprätthålla det formella skriftlighetskravet kan leda till stora ekonomiska konsekvenser för den part som tror sig ha meddelat motparten om hinder.
Christoffer Nystedt
Advokat
+46 738 26 47 11
christoffer.nystedt@morrislaw.se
