Något kort om miljöprövningsförordningen
Den som bedriver miljöfarlig verksamhet kan ha anmälnings- eller tillståndsplikt för sin verksamhet. Kravet på tillstånd styrs bl.a. av vilken typ av verksamhet som aktualiseras samt dess storlek. Vilken typ av verksamhet som är anmälnings- eller tillståndspliktig framgår av miljöprövningsförordningen.
Miljöprövningsutredningen – vad är det?
I augusti 2020 tillsatte regeringen en utredning som kom att kallas för miljöprövningsutredningen för att se över det nuvarande systemet för miljöprövning och lämna förslag på de ändringar och åtgärder som krävs för att uppnå en modernare och mer effektiv miljöprövning. Det övergripande syftet var dels att underlätta för miljö- och klimatförbättrande investeringar genom horisontella förändringar i miljöprövningen, dels att åstadkomma snabbare och enklare prövningsprocesser, samtidigt som ett bibehållet miljöskydd säkerställs. Härutöver hade utredningen i uppdrag att utreda om det bör införas ett begränsat förtursförfarande för mål och ärenden som på ett väsentligt sätt bidrar till att nå klimatmålen.
Varför utredas?
För att Sverige ska kunna nå sina klimatmål till 2045 kommer enorma investeringar i nya produktionsmetoder, ny teknologi och ny elproduktion att behövas. Gemensamt för dessa stora projekt är att de i stort sett alltid är direkt eller indirekt beroende av miljötillstånd enligt miljöbalken. Att tillståndsprocessen kan ta väldigt lång tid är en återkommande fråga i branschen. Inte sällan används skräckexempel på tio års väntan på klartecken för att starta en verksamhet. Detta illustrerar svårigheterna att bidra med innovativa och storskaliga lösningar till klimatomställningen.
Så vad säger utredningen?
Den 14 juni lämnade utredningen sitt slutbetänkande ”Om prövning och omprövning – en del av den gröna omställningen” till riksdagen.
Utredningens generella slutsats är att den samlade prövningstiden behöver minska, att toppar i handläggningstid behöver kapas samt att processerna kan bli mer effektiva och förutsägbara för att stimulera en grön omställning.
För att åstadkomma tidsvinster i prövningsprocessen lämnar utredningen 30 förslag till lagändringar. Dessa tar bland annat sikte på att det ska vara enkelt för verksamhetsutövaren att veta vad som behövs för att leverera ett bra ansökningsunderlag, att förbättra dialogen mellan verksamhetsutövare och myndighet i ett tidigt skede och att det inte ska ställas krav på mer prövning än vad som krävs för miljönyttan. Bl.a. föreslås enklare regler för att ändra en verksamhet, regelbunden omprövning av tillstånd och villkor, tydligt och mer samordnade myndigheter, mer aktiva prövningsmyndigheter, ett särskilt stöd till klimatprojekt och andra förslag för mer effektiva miljöprövningar. Utredningen kommer dock fram till att det inte bör införas ett särskilt förtursförfarande för verksamheter som på ett väsentligt sätt bidrar till att nå klimatmålen då ett sådant system kräver ytterligare administrativa steg i arbetet med miljötillstånd, bl.a. på grund av komplexiteten i urvalet av förtursverksamheter. En sådan åtgärd är därmed, enligt utredningen, inte ändamålsenlig i relation till den eventuella tidsvinsten.
Vad tycker Morris?
Målsättningen om en handläggningstid om ett år i första instans välkomnas. Om detta nås, vilket då gäller för samtliga branscher, har vi kommit en bra bit på vägen i att snabba på tillståndsprocesserna. En tidseffektivisering är av stor vikt för alla branscher som omfattas av tillståndskrav men av särskild vikt för de verksamheter som bidrar till att nå klimatmålen, t.ex. förnybar energi. Målet överensstämmer också med EU:s reviderade förnybarhetsdirektiv där det anges att tidpunkten från ansökan till beslut i första instans vad avser kraftverk som producerar förnybar energi får vara högst två år inklusive samtliga relevanta förfaranden vid behöriga myndigheter.
En målsättning är dock endast en målsättning och inget direkt krav. Det finns inga möjligheter för sökanden att påskynda en process som riskerar att försenas. Det hade därför varit önskvärt att införa ett lagstadgat tidskrav. Ett sådant motsvarande krav har vi exempelvis redan idag i bygglovsärenden genom det i plan- och bygglagen lagstadgade kravet att ansökan ska beviljas inom tio veckor från komplett ansökan.
Det är svårt att avgöra om de lagändringar som föreslås verkligen kommer att leda till att målsättningen hålls. En ytterst avgörande faktor för att klara en handläggningstid om ett år är att myndigheter och domstolar ges tillräckliga resurser och därmed klarar att avgöra målen inom önskad handläggningstid. Det krävs också att personalen ges utrymme till kompetensutveckling för att följa den snabba teknikutveckling som sker. Detta gäller inte enbart för myndighets- och domstolspersonal utan även för jurister, advokater och andra konsulter som involveras i denna typ av projekt. Här hade en allmän samverkan och kunskapsöverföring utanför enskilda processer varit att önska. Det är inte heller ovanligt att beslut eller domar i första instans överklagas, vilket gör att den slutliga handläggningstiden blir betydligt längre. Det är därför av stor vikt att även överprövande instansers handläggningstider effektiviseras och förkortas. Om inte dessa frågor inkluderas i diskussionen om att effektivisera tillståndsprocesserna är farhågan att enbart lagtekniska åtgärder inte är tillräckliga.
Det finns flera förslag till åtgärder som vi tror kommer att bidra till en mer förutserbar tillståndsprocess. Som exempel kan nämnas kravet på ökad dialog med länsstyrelsen där länsstyrelsen bl.a. särskilt ska redovisa sin bedömning om vad miljökonsekensbeskrivningen ska innehålla vilket ska ligga til grund för den fortsatta miljöbedömningen. En sådan åtgärd leder förhoppningsvis till att frågan om miljökonsekvensbeskrivningen ska godkännas inte blir en tvistig fråga längre fram i processen. Det är också välkommet att det blir enklare att ändra en tillståndspliktig verksamhet då utredningen öppnar upp för att i större mån pröva ändringar genom s.k. ändringstillstånd istället för att ompröva hela verksamheten. Härutöver föreslås tidsplaner och muntliga förberedelser för att effektivisera och påskynda processen.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2024. Detta förutsätter så klart ett efterföljande lagstiftningsarbete samt att riksdagen röstar igenom förslaget. Morris miljörättsrättsgrupp bevakar det fortsatta arbetet.
