Svenskt Näringsliv och PTK har ingått nya avtal om konkurrensklausuler för arbetstagare och om arbetstagares uppfinningar. Parterna har även kommit överens om regler för en ny skiljenämnd som ska döma i tvister enligt båda avtalen. Avtalen kommer att tillämpas på avtal om konkurrensklausuler och uppfinningar som ingås från och med den 1 december 2015.
Bakgrund
Under anställningstiden har en arbetstagare lojalitetsplikt gentemot arbetsgivaren. Lojalitetsplikten följer av allmänna avtalsrättsliga principer, men kan även följa av bestämmelser i kollektivavtal och/eller i det enskilda anställningsavtalet. Lojalitetsplikten innebär att arbetstagaren inte får vidta åtgärder som kan skada eller på annat sätt försvåra arbetsgivarens verksamhet. Mer specifikt innebär lojalitetsplikten bl.a. att arbetstagaren inte får bedriva konkurrerande verksamhet med arbetsgivaren. Lojalitetsplikten upphör att gälla när anställningen upphör. Arbetsgivaren kan dock i vissa fall skydda sig från att arbetstagaren ska bedriva konkurrerande verksamhet även en tid efter det att anställningen har upphört, genom att ingå avtal om en konkurrensklausul.
Av lagen (1949:345) om rätten till arbetstagares uppfinningar, följer att äganderätten till uppfinningar som tillkommit med utnyttjande av arbetsgivarens resurser, ska tillfalla arbetsgivaren. Samtidigt har arbetstagare rätt till skälig ersättning för uppfinningar. Frågan om sådan ersättning aktualiseras framförallt när uppfinningen tillkommit vid sidan av arbetstagarens normala arbetsuppgifter och/eller när uppfinningen har ett särskilt högt värde. De flesta bestämmelser i lagen är dispositiva och rätten till arbetstagares uppfinningar har i stor utsträckning reglerats genom kollektivavtal.
Det har sedan lång tid tillbaka funnits kollektivavtal för tjänstemän inom den privata sektorn om användandet av konkurrensklausuler och om arbetstagares uppfinningar. Under 2014 sade Svenskt Näringsliv upp avtalet om konkurrensklausuler och PTK sade upp avtalet om arbetstagares uppfinningar. Parterna har under våren 2015 förhandlat om nya avtal, och uppgörelser träffades den 2 juli 2015.
Avtal om användning av konkurrensklausuler i anställningsavtal
Avtalet ersätter den tidigare överenskommelsen från 1969, ”Överenskommelse om konkurrensklausuler”, och innebär en anpassning till dagens näringsliv, där företagshemligheter har en allt större betydelse i konkurrenshänseende. Följande bestämmelser kan lyftas fram i det nya avtalet.
- Avtalet är tillämpligt på alla arbetsgivare där det finns företagshemligheter, till skillnad från den tidigare överenskommelsen som främst var inriktad på arbetsgivare inom industrin.
- Avtal om konkurrensklausuler får som huvudregel ingås med alla arbetstagare som får tillgång till eller kännedom om företagshemligheter och har möjlighet att använda dessa på ett sätt som kan medföra skada i konkurrenshänseende. Det finns således inte någon begränsning i förhållande till någon specifik yrkeskategori eller till arbetstagare inom viss bransch, vilket delvis var fallet i den tidigare överenskommelsen. Konkurrensklausuler ska dock, liksom tidigare, användas restriktivt och en bedömning av behov och skälighet ska göras i varje enskilt fall.
- Bindningstiden för en konkurrensklausul efter det att anställningen har upphört bör inte överstiga nio månader, om tiden under vilken det finns risk för att företagshemligheterna utgör fara i konkurrenshänseende är kort. I andra fall ska bindningstiden inte överstiga 18 månader, om det inte finns särskilda skäl för det. Motsvarande bindningstider i den tidigare överenskommelsen var tolv respektive 24 månader. En konkurrensklausul ska dock, liksom tidigare, inte ha längre bindningstid än vad som svarar mot arbetsgivarens behov.
- Liksom i den tidigare överenskommelsen, ska som huvudregel ersättning utgå till arbetstagaren under bindningstiden. Den månatliga ersättningen ska normalt uppgå till 60 procent av arbetstagarens tidigare månadsinkomst. Månadsinkomsten beräknas som ett genomsnitt av de belopp som arbetstagaren har haft som fast lön, provision, bonus etc. under det senaste anställningsåret.
- Liksom i den tidigare överenskommelsen, kan vite utgå om arbetstagaren bryter mot konkurrensklausulen. Ett vite motsvarande sex genomsnittliga månadsinkomster bedöms normalt utgöra ett tillräckligt skydd för konkurrensförbudet. Om arbetstagaren fortsätter med att bryta mot konkurrensklausulen sedan brottet mot klausulen påtalats, kan en skiljenämnd besluta om återkommande vite, dvs. vite avseende viss tidsperiod, t.ex. för varje månad som brottet fortgår. Någon motsvarande bestämmelse om återkommande vite fanns inte i den tidigare överenskommelsen.
- I avtalet har flera av de formaliaregler som fanns i den tidigare överenskommelsen tagits bort. I de fall som skriftligt besked föreskrivs i avtalet för arbetsgivaren eller arbetstagaren, ska det förstås som en ordningsregel och inte ett formkrav. Som exempel på en formaliaregel som har tagits bort kan nämnas att det inte längre krävs att arbetstagaren skickar ett rekommenderat brev till arbetsgivaren med en framställan om ersättning, för att ersättning ska utgå till arbetstagaren under konkurrensklausulens bindningstid efter det att anställningen har upphört.
- Tvister om konkurrensklausuler ska slutligt avgöras av Skiljenämnden i uppfinnar- och konkurrensklausulstvister, vilket är annan skiljenämnd än den som fanns reglerad i den tidigare överenskommelsen. Domsreferat över tvisterna kommer att upprättas och publiceras, i syfte att tjäna som ledning för tolkningen av avtalet.
Avtalet är framförallt tillämpligt på arbetsgivare som är bundna av kollektivavtal. Eftersom 1969-års överenskommelse om konkurrensklausuler har haft stor inverkan på Arbetsdomstolens prövningar av skäligheten i konkurrensklausuler för arbetstagare, förväntas dock det nya avtalet att få genomslag även för andra arbetsgivare.
Avtal angående rätten till arbetstagares uppfinningar
Avtalet ersätter det tidigare avtalet från 1994 med samma namn, och innebär en anpassning av arbetstagarens ersättning till mer marknadsmässigt rimliga nivåer. Följande bestämmelser kan lyftas fram i det nya avtalet.
- Kategoriindelningen av arbetstagares uppfinningar i s.k. A-, B- och C-uppfinningar, är densamma som i det tidigare avtalet. Med A-uppfinning avses uppfinning som faller inom ramen för arbetstagares tjänst eller särskilda uppdrag. Med B-uppfinning avses uppfinning vars utnyttjande faller inom arbetsgivarens verksamhetsområde men som inte utgör A-uppfinning. Med C-uppfinning avses uppfinning som varken är A- eller B-uppfinning. A- och C-uppfinningar tillhör arbetsgivaren respektive arbetstagaren. Arbetsgivaren har rätt att förvärva B-uppfinningar från arbetstagare.
- Liksom i tidigare avtal, bör ett på förhand bestämt schablonbelopp utgå till arbetstagare för A-uppfinningar. Schablonbeloppet bör uppgå till ett halvt prisbasbelopp eller ett högre belopp enligt beslut på företagsnivå. Om uppfinningen bedöms ha betydande värde i verksamheten, bör schablonbeloppet uppgå till ett prisbasbelopp. Några motsvarande bestämmelser med hänvisning till prisbasbelopp som riktmärke för nivåerna på schablonbeloppet fanns inte i det tidigare avtalet.
- Liksom i det tidigare avtalet, kan under vissa förutsättningar ytterligare ersättning utgå till arbetstagare för A- och B-uppfinningar, dvs. ersättning utöver schablonbelopp. Sådan ersättning ska vara skälig. Till skillnad från det tidigare avtalat, anges det uttryckligen i avtalet att bestämmelsen om skälig ersättning är tvingande till arbetstagarens förmån. Jämfört med det tidigare avtalet, innehåller avtalet mer utförliga kommentarer om vilka faktorer som påverkar bedömningen av vad som är en skälig ersättning för en A-uppfinning samt om olika sätt för beräkning och fastställande av ytterligare ersättning till arbetstagare för A- och B-uppfinningar.
- Tvister om arbetstagares uppfinningar ska slutligt avgöras av Skiljenämnden i uppfinnar- och konkurrensklausulstvister, istället för av skiljenämnden Industrins Uppfinnarnämnd som fanns reglerad i det tidigare avtalet. Domsreferat över tvisterna kommer att upprättas och publiceras, i syfte att tjäna som ledning för tolkningen av avtalet.
- Påkallande av skiljedom ska göras inom tio år från den dag då patentansökan avseende uppfinningen gjordes. Om arbetsgivaren valt att inte patentansöka uppfinningen, räknas fristen istället från den dag då arbetstagaren anmälde uppfinningen till arbetstagaren. Fristen för påkallande inom tio år, räknades i det tidigare avtalet alltid från den dag då arbetstagaren anmälde uppfinningen till arbetstagaren, dvs. oavsett om en patentansökan gjordes eller inte.
Avtalet är framförallt tillämpligt på arbetsgivare som är bundna av kollektivavtal. I vilken utsträckning avtalet kommer att tillämpas även av andra arbetsgivare återstår att se. Klart är i alla fall att en arbetsgivare som inte är bunden av kollektivavtal men som önskar att använda uppfinnaravtalet, liksom tidigare, måste vara tydlig med det mot arbetstagarna.
Gemensam skiljenämnd
Svenskt Näringsliv och PTK har kommit överens om regler för en ny skiljenämnd, Skiljenämnden i uppfinnar- och konkurrensklausulstvister, som ska döma i tvister enligt avtalen om konkurrensklausuler och uppfinningar.
Om det i en tvist rörande tolkning och tillämpning av avtalet om konkurrensklausuler, även finns tvist mellan parterna rörande lagen (1990:409) om skydd för företagshemligheter, lojalitetsplikt och därmed sammanhängande frågor, kan parterna träffa avtal om att skiljenämnden ska vara behörig att pröva samtliga sådana rättstvister.
Avtalet innehåller regler om bl.a. inledande av skiljeförfarande, skiljenämndens sammansättning, förfarandet inför skiljenämnden, bevisning, skiljedomar och beslut samt om kostnader för skiljeförfarandet. Som tidigare nämnts, kommer domsreferat över tvisterna att upprättas och publiceras.
VILL DU VETA MER? KONTAKTA GÄRNA OSS PÅ MORRIS LAW
ARBETSRÄTT:
ROGER WIER
Partner, Advokat
Telefon: +46 10 722 36 03
Mobil: +46 727 36 70 70
E-post: roger.wier@morrislaw.se
IMMATERIALRÄTT:
CAROLINE YGGE
Partner, Advokat
Telefon: +46 10 722 36 10
Mobil: +46 738 26 47 70
E-post: caroline.ygge@morrislaw.se
